Följ med mig på en resa genom den svenska textildesignens fascinerande historia. Från de mönstrade vävnaderna i allmogestugorna till dagens innovativa och hållbara uttryck har textilen alltid varit en central del av vår kultur och identitet. Jag vill här dela med mig av berättelsen om hur tradition möter nyskapande, och hur trådar av hantverksskicklighet vävs samman med konstnärlig vision för att forma de textilier som omger oss.
Rötterna i folkkonsten och hemslöjdens framväxt
Den svenska textila historien har sina djupaste rötter i folkkonsten och det agrara samhällets behov. I generationer har kvinnor, och ibland män, skapat textilier för hemmet – allt från slitstarka arbetskläder och värmande filtar till färgsprakande festtextilier och dekorativa bonader. Dessa alster var inte bara funktionella, de bar också på en rikedom av mönster, symboler och lokala traditioner. Tekniker som vävning, broderi, stickning och virkning fördes vidare från mor till dotter, och varje region utvecklade sina egna särdrag i färg och form. Jag fascineras ofta av hur dessa tidiga textilier speglar en djup förståelse för material och en otrolig hantverksskicklighet, skapad under enkla förhållanden men med en stark känsla för estetik.
Under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal började en medvetenhet växa fram kring värdet av detta textila arv. Industrialiseringen hotade att utarma de traditionella hantverken, och som en motreaktion organiserades hemslöjdsrörelsen. Syftet var att bevara och utveckla de lokala slöjdtraditionerna, ge landsbygdens kvinnor en inkomstkälla och höja statusen för handens arbete. Föreningar bildades över hela landet, och man samlade in mönster, dokumenterade tekniker och anordnade kurser. Denna period, ofta kallad ‘hemslöjdens och konstslöjdens genombrottstid’, var avgörande för att lägga grunden till den moderna svenska textildesignen. En viktig gestalt i detta arbete var Elisabeth Thorman, vars bok ‘Textil Konst i Sverige före år 1930‘ blev en oumbärlig handbok för att förstå och sprida kunskap om den rika svenska textiltraditionen från denna formativa tid.
Genombrottet för modernismen och skandinavisk design
Parallellt med hemslöjdsrörelsens fokus på tradition växte en ny rörelse fram – konstslöjden, eller konsthantverket. Här låg betoningen mer på det konstnärliga uttrycket och formgivarens individuella vision. Textilkonstnärer började experimentera med nya material, tekniker och formspråk, ofta i samarbete med arkitekter och möbelformgivare. Institutioner som Handarbetets Vänner, grundat redan 1874 av Sophie Adlersparre, spelade en central roll. Deras syfte var från början dubbelt: att bevara och utveckla svensk textilkonst och att stärka kvinnors ställning genom utbildning och arbete. Genom Handarbetets Vänner fick många framstående konstnärer möjlighet att förverkliga sina idéer i textila verk, och institutionen blev en viktig länk mellan traditionellt hantverk och modern design.
Under 1900-talets mitt skedde det stora internationella genombrottet för det som kom att kallas Scandinavian design. Denna stil, som präglades av enkelhet, funktionalitet, ljusa färger och naturmaterial, fick enormt genomslag globalt, inte minst inom textilområdet. Svenska formgivare bidrog starkt till denna estetik. Färgstarka tryckta tyger för heminredning blev populära, liksom ryamattor med sina djärva mönster och långa lugg, vilka hade rötter i äldre tekniker men nu fick ett modernt uttryck. Utställningar som ‘Design in Scandinavia’, som turnerade i USA från 1954, bidrog till att cementera bilden av Norden som en ledande designregion. Det var en tid då svensk textildesign verkligen blomstrade och fann sin väg in i hem över hela världen, och jag tycker att man fortfarande kan se spåren av denna guldålder i mycket av den design som produceras idag.
Textilkonsten tar plats i det offentliga rummet
Från att främst ha varit förknippad med hemmets sfär började textilkonsten under efterkrigstiden och framåt att erövra nya arenor. Allt fler konstnärer började arbeta i stora format, och textilen fann sin väg in i offentliga byggnader som skolor, sjukhus, kontor och bibliotek. Denna utveckling stöddes av institutioner som Statens konstråd, som beställde verk för att berika våra gemensamma miljöer. Textilens taktila kvaliteter, dess förmåga att absorbera ljud och dess potential för färg och mönster visade sig vara värdefulla egenskaper i offentliga rum.
Ett ikoniskt exempel på detta är Agneta Flocks monumentala verk ‘Det skall växa – Sammetsdjungel’ från 1975, skapat för Garnisonen i Stockholm. Med sina böljande former i siden och sammet skapade det en mjuk och organisk kontrast till den omgivande betongarkitekturen. Detta verk, och många andra liknande, visade på textilens förmåga att inte bara dekorera utan också att transformera och humanisera rum. En utställning på Statens konstråd, ‘Det ska växa – textila uttryck som offentlig konst’, lyfter fram just denna aspekt av svensk textildesign och visar verk av konstnärer som Maria Adlercreutz, Moki Cherry och Rut Beskow. Många av dessa verk har skapats i samarbete med tidigare nämnda Handarbetets Vänner, vilket understryker den viktiga kopplingen mellan konstnärlig vision och hantverksmässigt utförande.
Nutida uttryck och hållbarhetens era
Idag är svensk textildesign ett brett och dynamiskt fält som rymmer en mångfald av uttryck. Vi ser konstnärer som Helene Billgren som utforskar textilens möjligheter i sina personliga konstnärskap, och kollektiv som Studio Supersju som skapar uppmärksammade verk för offentliga miljöer, till exempel den väv de skapat för Stockholms stadshus. Samtidigt lever traditionen vidare genom utbildningar som de som erbjuds vid Svenska Textil Design Skolan i Järbo. I den anrika Yllefabrikens lokaler förs kunskap om sömnad och textilhantverk vidare, vilket är avgörande för att säkra återväxten inom fältet. Jag tror att platser som dessa är otroligt viktiga för att hålla hantverket levande och inspirera nya generationer.
En av de mest framträdande trenderna inom samtida svensk textildesign är fokuset på hållbarhet och cirkularitet. Medvetenheten om textilindustrins miljöpåverkan har lett till att många formgivare och företag söker nya vägar framåt. Ett spännande exempel är företaget Skryta AB, grundat av Lill O. Sjöberg och Maria Zeilon. De har specialiserat sig på att omvandla textila restmaterial, som kasserade jeans eller spill från mattillverkning, till unika designlampor. Deras arbete visar hur man kan skapa estetiskt tilltalande och högkvalitativa produkter av material som annars skulle ha gått till spillo. Dessutom integrerar de social hållbarhet genom samarbeten med bland annat Göteborgs Kyrkliga Stadsmission, där människor utanför arbetsmarknaden får möjlighet att delta i produktionen. Detta är ett utmärkt exempel på hur design kan vara en kraft för positiv förändring, både miljömässigt och socialt.
Arvet lever vidare – en tråd mellan dåtid och framtid
Den svenska textildesignens resa från folkkonstens rötter till dagens mångfacetterade uttryck är en berättelse om kontinuitet och förändring. Trådarna från det förflutna – hantverksskickligheten, mönsterskatten, känslan för material – löper fortfarande genom mycket av det som skapas idag. Samtidigt ser vi en ständig vilja att utforska nya tekniker, material och konstnärliga idéer. Institutioner som Handarbetets Vänner, som nu firar 150 år, fortsätter att vara en vital kraft genom att utbilda, producera och samarbeta med konstnärer. Deras jubileumsutställningar och den nya boken ‘En Textil historia’ är viktiga bidrag till att förstå och fira detta rika arv.
För mig personligen ligger skönheten i svensk textildesign just i denna dynamik mellan tradition och förnyelse. Det handlar om respekten för hantverket, kopplingen till vår historia, men också modet att tänja på gränser och anpassa sig till samtida utmaningar som hållbarhet. Oavsett om det är en handvävd löpare med traditionellt mönster, ett djärvt tryckt tyg från 50-talet, en monumental offentlig textilskulptur eller en lampa gjord av återvunna jeans, så bär svensk textildesign på en unik berättelse. Det är en berättelse som fortsätter att vävas, tråd för tråd, och som berikar våra liv och miljöer på så många sätt.